Jag har varit till kyrkan och tänt ljus för dig idag. Du fattas mig så otroligt mycket.
Jag har även besökt graven och lagt vita rosor där. Jag älskar dig mormor, livet är tomt nu utan våra samtal, pussar och hålla handen. ️
Älskade mormor. Igår var det begravning för dig i Hedemora kyrka. Det var vackert, men också väldigt sorgligt, du fattas mig, men jag kände att du var med mig igår, Begravningen var precis som du önskat, och med god mat efteråt, jag älskar dig gränslöst.
Älskade moster Sonia,
du var en fantastisk person. Som jag kommer att sakna dig! Du mötte alltid alla med "Vad roligt" när man kom på besök och "Du är alltid välkommen tillbaka", som också skulle bli de allra sista hörbara orden till mig.
Du månade alltid mer om andra än dig själv. Redan vid 19 års ålder förlorade du din mamma och kanske blev det en väg ut att uppskatta det lilla och värna om det som är viktigast i livet.
Vi var många som fick julkort, födelsedagskort och kort på hundar och katter på namnsdagen, ingen fick bli glömd. Och det var viktigt att alltid bjuda på kaffe, släktingar, grannar, vänner, sotarn, kommunalarna som kom och klippte gräs, hemtjänsten, ja, precis alla.
Jag hade förmånen att vara din brudtärna vid ditt bröllop med Thore julen 1953. och då hade du låtit sy upp en finblus till mig av din vackra brudklänning. Vi firade många glädjefyllda jular, familjefester och även semestrar tillsammans och du lagade alltid en himmelsk god söndagsstek med gräddsås. Du och min mamma gjorde alltid det stora julbaket tillsammans, då du kom på cykel till Prästhyttan och det skulle bakas saffransbröd, pepparkakor, kokoskakor och vaniljdrömmar. När det var vinter åkte vi på skidtur, ofta var det hundpulktävlingar, och du ville alltid ha varm choklad och limpsmörgås med prickig korv.
Den här sista sommaren satt vi många kvällar och bara pratade gamla minnen. Om när du som ung jobbade i Karbenning, körde motorcykel och om det minne som etsat sig mest fast i dig: när du som barn fick åka på pakethållaren på din pappas cykel på fotbollsmatch till Borlänge och hem. Din pappa, min morfar kallades Pann-Olle var karismatisk och bestämd. Vi skämtade ofta om vem av oss två som hade mest Pann-Olle i sig och vi kom alltid fram till att det var nog du.
Sonia, du var en kämpe som fick uppnå 90-års dagen. Att dö var naturligt, sa du. Ändå känns det så sorgligt.. Jag är så tacksam att du alltid funnits för mig och skall minnas dig för evigt. Sov i ro..
Fina rara Sonia som ej länger är med oss.
Tack för Din fina och varma vänskap och för de åren vi arbetade tillsammans.
Det var alltid lika trevligt att hälsa på Dig i Ditt hem där man möttes av Din värme och glädje och jämt var välkommen.
Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta.
Sonia
Så många härliga minnen vi har med dig .Från ditt älskade Färnbo, alla semestrar i Norge och på västkusten, alla trevliga fikastunder i din lilla stuga i Hedemora.
Vila i frid